Bojutsu vs Kenjutsu vs Bojutsu vs Kenjutsu…

20130710-170506.jpg
Cutting against his arm

This summer like most summers we train a lot more with long weapons since the dojo is too small to really use long weapons properly. This summer we train Bojutsu against Kenjutsu (long staff against sword). I think I teach and train a little different than most Bujinkan teachers out there, but I can’t really say maybe there is those who approach the training like I do. Let me explain.

Kote haneage followed by Haneage
Kote haneage followed by Haneage

First of all you learn how to use the staff, spinning and striking etc, this is mostly solo-training. Then you learn the Keiko Sabaki Kata (movement practice techniques) in my dojo we only practice one technique for the whole two hour class. Some students really have problems with coordination, others capture it quicker. In this first step I don’t mention distance, timing or anything except which strikes and blocks to make. This can also be solo-training and done alone against an imagined opponent.

Second I take the sword and we focus on how to handle the situation the best way with a sword. If he is attacking me with the staff I immediately counter him by stepping forward. I’m not gonna step backwards defending myself all the time, when he steps in to strike me in his preferred distance out of my reach; I boldly step in at the same time and block the staff and get even closer into my preferred distance so I can cut him with the sword. As I see it this is the only chance I have against a longer weapon, there is no point of running backwards.

Catching the staff and Tsuki
Catching the staff and Tsuki

Thirdly I take the staff again. I attack the kenjutsu-ka fully (not really, but almost) and make sure he does a good block, and as he block I don’t stay frozen or try to push harder on him. As I strike I’m already prepared for the next movement when he comes in and try to cut me, I move out to my distance and do the next strike.

Then I take the sword again and try to avoid being hit from this point in the technique, by blocking and countering again. I’m not really gonna give up or run away. If I can cut I will cut.

Then again I take the staff and try to deal with this really difficult opponent, I avoid his cut and counter him until the end of the technique where I make it impossible for him to do anything. Then the technique is finished without changing the sequences of the strikes, the only thing that is flexible is the distance and the timing. And this is where the true training comes in.

Then at the end of the class we record a short demo to video which will be available for download later. This is how we spend our two hour trainings at Kaigozan Dojo this summer.

No henka, no variations, true to the technique.

Kote haneage as he try to cut my left arm
Kote haneage as he try to cut my left arm

I always thought quality is better than quantity. It is amazing how cleverly these techniques is made up, it is so much more than executing the strikes rapidly against a rather passive opponent. If the opponent (sword-guy) is good and understand how to use the sword there is really not many options to change the technique and do something different, the possibility for henka becomes very narrow, what you can change is very small details. For me this is what henka means, you failed your initial technique and need to adapt because of miscalculation.

I know there are those out there only doing henka-training, but how do you do henka training only, henka of what? If you try to train yourself into intuition without basic foundation you are doing something I don’t understand. You weren’t born out from nowhere, someone did something very basic with someone and you was born. How do you henka anything into existence?

Victory ending of the technique
Victory ending of the technique

If anyone is interesting I’m doing three more one day Bojutsu mini-seminars this summer.

Happy Training!

/Mats

Modern warrior coming to Stockholm in October

Dean with the Bufuikkan menkyo

There are many people in the Bujinkan who claim to teach reality based techniques without any real experience. There is however a few people that can do this, and do it very good. And one of the best one I know is my close and good friend Dean Rostohar Shihan from Croatia. With his experience from the civil war in former Yugoslavia, and as a former police officer he certainly knows what he is talking about.

Dean goes to Japan to train with Hatsumi Soke and the Shihan several times per year. He always train three trainings per day, to make out most of his time in Japan. Hatsumi Soke always put him up to teach about his experiences. When he was there earlier this month even more so, Soke used him as Uke often to teach the real feeling. Soke also awarded him with the Bufu-ikkan menkyo which he only give to his top students.

When Dean doesn’t go to Japan he practice in his own Dojo with over 100 students. He also attend many courses and seminars and further his studies in many areas with instructors outside the Bujinkan. He also practice shooting and military tactics with SPECWOG, and teach many seminars and courses.

In October 29-30’th I’m organizing a seminar with him in Stockholm. I can’t emphasize enough how important a seminar like this is for everyone training in the Bujinkan system. Especially if you want to learn self defense and tactics how to defend yourself against a knife or pistol. Running backwards on a flat floor in the dojo all the time until the opponent overextend himself and fall down is fine, but how reality based is the training, really? Your instructor may say this is reality, and then do something pretty stupid and cover it up with a henka and flow so that you don’t see how stupid the first response really was. OK, sorry! The word “stupid” might be a strong word, I know there is good teachers out there, but far from all. Being “stupid” is also a learning process that we all need to go through, but staying on the stupid level is just stupid ;-).

I know there is many seminars all the time, and find the time and money to all is difficult. All I ask of you is to ask yourself what do you want from the training? If you think it is fun as it is in your dojo and you don’t care much about reality then fine, good luck! If you on the other hand think that being able to defend yourself is important, then you should really try to attend this seminar (or any other Seminar with Dean)! I promise it will be very eye opening, and you will see your training with different eyes.

Both knife and pistol is very scary weapons, defending against them is very difficult. But it is possible if you also know how to use them as weapons. If you don’t know how to use the weapons properly how can you say that you know how to defend yourself against them.

Dean Rostohar together with Noguchi Shihan, Hatsumi Soke and Kan Shihan.

This is the feeling Hatsumi Soke teach in Honbu dojo all the time. All instructors take what they want and do what ever they feel like for various reasons. By Hatsumi Soke using Dean in Honbu dojo so much, and constantly ask him to teach and explain in front of him, as well as being his Uke must mean that Hatsumi Soke appreciate what Dean is doing. I think also that Hatsumi Soke is learning from Dean as he watches.

So with this I really recommend you to come to this seminar! The web site is in Swedish, but there is translation buttons on top of the web site. If you have problem with the language, you can always contact me, I know the translator is not always 100% correct.

Remember to sign up, because the places is very limited!

 

Taihen Kuden Shinden by Arnaud Cousergue

Here is another old article I had on my web site 10 years ago, enjoy!

– Mats 2010-08-18

Background: This article was the result of me asking about the Shu Ha Ri (learn the technique, break the technique and then leave the technique) on a mailing list. And the response was so good that I thought more people should be able to read it. Click on the image on the right and it will explain the meaning of the Kanji. Shu-Ha-Ri is not only a Bujinkan term, it can be found in many Japanese Budô arts. And as Arnaud explains below, not necessarily just Budô, it involves everything we learn and master. Enjoy the article!

/Mats Hjelm – January 2000


Taihen Kuden Shinden by Arnaud Cousergue

Mats said: “I need some more information about that. I think most japanese Budô arts have this saying. Can someone give me a few comments or more information about this?”
The process of learning for human beings (maybe animals too) follows three basic periods:

you learn the new stuff,

you understand the new stuff,

you go beyond the new stuff, making it your own stuff.

If we take the process of learning how to ride a bicycle we have the following steps:

  • When you are a kid you first learn to stay balanced on your bike, you learn to stay up (i.e. not to fall). To help you keep your balance, your parents (Sensei?) add two small wheels to your bike so that you cannot fall on your side so easily. With the help of the wheels, you can learn to move the pedals and you can move forward.
  • Then you develop your experience by playing with your friends (training with partners) over the months. You fall sometimes but, little by little things get easier. You begin to feel and understand how the whole thing works and you free yourself from the “form”.
  • After a while, you know how to ride your bicycle, you do not fall that much, you do not think on “how to ride” but more on “how to get to this place”. You know how to ride a bicycle and you adapt your knowledge to your environment.

By learning how to ride your bike, you followed the three steps of: learning, breaking and leaving! But this is not the end of the story. You have been riding your bike for a few months and the little wheels are bent upwards because you trained hard. They do not touch the ground any more, but you don’t know it. You think you are still using them to balance your bicycle and prevent you from falling. One day, your parents (Sensei?) see that and with a tear in their eyes admire your mastery 🙂 Watching you, they even saw that sometimes these little wheels where preventing you from riding properly. Because they love you, because they are proud of you they decide to take out these little wheels that you do not really use anymore, to make you more free of your movements.

Alas the whole process is to be followed again! You have to learn a different way of riding your bicycle. Everything you knew from experience is not good anymore.

  • you have to learn a new form of moving because without these little wheels you feel unbalanced (even if, without knowing it, you were not using the little wheels anymore). You fall again very often and you get more pain and bruises as you progress in learning this new process.
  • After a while you understand the new rules. You learn new angles you can use to change direction. Your bicycle becomes more the extension of your self.
  • After a small period of time, you do not pay attention anymore to your bicycle, you are more interested in getting to some place(adapting the technique to the environment). Your movements are free you are not limited anymore by the little wheels (basics?).

And if one day you want to learn how to ride a motorbike, you will have to go through another (yet the same) learning process of “learn-break-leave”.

This is the same in Budô. You first learn the body motion trying to reproduce what your teacher is showing. You cannot do it but you try hard to understand the “mechanics” of motion.

Then by training hard with your partners you build YOUR understanding of body motion and little by little you adapt it to your own body and capabilities. You break the forms and use what is good for you leaving what is not. You break every step into small parts so that you can integrate them easily in your body natural movements.

One day, the movement is no more your teacher’s movement but it is yours. You reached the “leave the form” step until you get a deeper understanding of it that will put you again through the learning process and the three steps.

Now, if we want japanese names we can give the following names for these steps:

  • learning the form = TAIHEN: learning through body motion,
  • breaking the form = KUDEN: breaking the form through the experience you develop by yourself, with your partners and with the help and advises of your teacher,
  • leaving the form = SHINDEN: you create your own form “naturally”, your own spirit feeds your understanding of body motion. you can adapt your actions without thinking because you are one with the technique, you are above the form. The movement exists and you “manifest” it naturally, including it in different situations and environments.

For me this is what Hatsumi Sensei is teaching us. He is not only teaching movements or techniques. He is giving us freedom and this freedom can only be attain through hard practice, sweat and bruises. There is no limited time to get it, this is a whole life study!

I hope this will help you Mats 🙂

Arnaud Cousergue
http://kumafr.wordpress.com/

January 25’th 2000

Vägen till upplysning av Mats Hjelm

I wrote this article more than 10 years ago and had it on my old web site. Here it is again, unfortunately it is in Swedish. I will translate it to english and update it when I have time.

Mats (August 2010)

Vägen till upplysning av Mats Hjelm

Det här är inte baserat på grader utan ska ses som vägen till sin egen personliga utveckling med filosofin 守破離 Shu Ha Ri om att “bevara (memorisera formerna), krossa (ifrågasätta och bryta formerna), samt att överge (glömma formerna)” för att slutligen bli fullkomligt fri och upplyst Budôu-ka. Hatsumi Sensei har sagt att det tar minst 10 år för varje steg. Man kanske bör tänka på att han menar också förmodligen att man tränar hårt och envist under bästa möjliga instruktör. Man måste själv ta modet att vandra uppåt mot upplysning som Budôu-ka, om man vandrar för snabbt genom att fuska sig fram kommer man aldrig att nå slutmålet. Den enda person man lurar är sig själv..

Som ni kan se nedan finns det en otrolig mängd Kata som bäst kan beskrivas som teknik mönster eller former som förs vidare från generation till generation. Dessa tekniker finns beskrivna i Hatsumi Sensei’s så kallade Densho‘s de hemliga dokument som överlämnats till honom från sin läromästare Takamatsu Sensei. Man måste förstå vikten av att studera formerna enligt de tre lärorna

  • Kuden (muntliga förklaringar av teknikerna, se det som mästarens visdom),
  • Shinden (bilden av teknikerna, man måste uppleva dom själv, förstå genom att uppleva) och
  • Taiden (själva teknikerna, så som författaren menade att dom ska utövas).

Hatsumi Sensei säger att “det är det som inte står i densho som är det absolut viktigaste och jag behöver väl inte säga att man själv måste ta del av Jitsuden, den verkliga träningen, för att förstå teknikerna.

Jag skulle vilja påstå att träna denna art ställer stora krav på individen själv, detta är och kommer aldrig att bli en sport! Man studerar Bujinkan för sin egen personliga utvecklings skull, och ingen annan. Det finns inga priser, det finns inga vinnare, det finns inga förlorare, det finns inga vi och dom. Man måste gräva djupt ner och rannsaka sig själv för att hitta den sanna viljan, där finns inget ego eller begär. Tillsammans kan vi hjälpa varandra att nå personlig upplysning. Man kan lura andra, men inte sig själv.

Komihåg att det här är min egen personliga uppfattning, jag har förmodligen missat en hel del både oavsiktligt och avsiktligt. Bujinkan är en art man enbart kan lära sig genom 一子相伝Isshisôden (direkt personlig överföring av de hemliga kunskaperna från far till son relation) och det är ingenting man basonerar ut på nätet, fritt för alla att missuppfatta eller missbruka.

.

SHÛ

(Bevaka, skydda, försvara, lyd)
Studera och memorisera formerna utan att ifrågasätta.

天地人略の巻 Ten. Chi, Jin Ryaku no Maki (Himlens, jordens och människans principer). Hatsumi Sensei har gett ut en bok som kallas Togakure-Ryû Ninpô Taijutsu, denna bok har länge varit slutsåld. Sveneric Bogsäter har översatt delar och kompletterat med sina tolkningar i sin “lilla vita” bok som finns att köpa genom postorder, eller Budô affärer. Vi i Kaigôzan Dôjô följer denna boks exempel på vad man bör kunna från 9Kyu och upp till 1Kyu. Det här är grunderna inom Bujinkan Dôjô…

  • Junan Undo (Kroppstärkande och smidighetsövningar). Uppvärmning och stretching. Reishiki Vett och etikett.
  • Taihenjutsu Ukemigata (Falltekniker) tränas nästan alltid som en del av uppvärmningen. Det är en av de viktigaste hörnstenarna inom Bujinkan träningen för att vi ska kunna träna ordentligt. Här ingår också Ukemi som är konsten att mottaga en teknik utan att bli skadad alltför mycket.
  • Kamae Torigata (ställningar). Det finns ett otal grundställningar inom Bujinkan eftersom var och en av de nio skolorna har sina egna varianter av kamae. Alla positioner har sina syften och mål, det är viktigt att känna till. Dom är också mycket mer än en kroppsposition, dom kan t.ex vara bryggan mellan den kroppsliga manifestationen av psyket.
  • Dakentaijutsu (Slag och sparkträning). Här ingår Hoken-juroppo de 16 grundslagen inom Bujinkan. Dessa slag och sparktekniker tränas in i otaliga kombinationer, både i Koppojutsu (slag ämnade att förstöra benstrukturen) och Kosshijutsu (slag mot muskelfästen och nerv punkter). En annan benämning som ofta nämns i Bujinkan är Karate. Fast i det här fallet betyder det inte “tom hand” som i den moderna karaten från Okinawa. Karate i det här fallet betyder “kinesisk teknik”, (de japanska kampkonsterna kom från kina till japan sent 900 -tal, därav namnet).
  • Jutaijutsu (grepp och kasttekniker). Om man tar bort “tai” ur jutaijutsu så blir det jujutsu. “Tai” betyder kropp, eller stor. Fast till skillnad mot den västerländska jujutsun (ofta romaniserat fel till jujitsu etc.) som har sitt ursprung från judo och karate, är jutaijutsu mera rörlig och mindre beroende av styrka. Här ingår också Nage kata (kast tekniker), Shimewaza (Stryptekniker), Gyakugi (fasthållningar, låsningar), Hajutsu Hyoho (frigöringar från grepp och fasthållningar), Suwarigata, Newaza (mattbrottning), m.m.
  • Shoshin Gokei Gogyo no Kata, mera känd som Sanshin no kata (de tre hjärtanas former). Här finns det fem stycken kosshijutsu tekniker från Gyokko-Ryû som är ämnade att lära oss grundrörelser genom att upprepa fem olika slag och sparktekniker. Teknikerna kallas Chi, Sui, Ka, Fu, Ku (jord, vatten, eld, vind och rymd). Här ingår också Gogyo kata och filosofin om att studera allting med en treårings nyfikenhet.
  • Kihon Happo (alla sidors grunder). Dessa åtta tekniker kommer från Gyokko-Ryû och ska inte ses som åtta utan som ett oändligt antal tekniker och varianter. Det ingår tre stycken slag och sparktekniker, samt fem stycken grepp och kast tekniker. Här finner man förståelsen om ki och all dess mysterier.
  • Nagekaeshi (försvar mot kastangrepp), Keri ni Taishite (försvar mot spark attacker), Haibuyori (försvar mot attacker bakifrån), Mutôdôri (försvar mot svärdsattacker), Santotonko no kata (practiserandet av att fly som en råtta) m.m.

ª  真剣型 Shinkengata (allvarliga tekniker) Det första kanji står för verklig, sann och det andra tecknet för svärd eller blad. Dessa tekniker skall tränas betydligt allvarligare, som om det gällde livet kan man säga. Det finns 10 stycken grundtekniker med 10 stycken varianter av tekniker som är ämnade att tränas på när man uppnåt 1Dan och upp till 5Dan. Det sägs att dessa tekniker är plockade ur olika skolor (inte nödvändigtvis bara Bujinkan) bl.a. en hel del ifrån Kukishinden-Ryû. Dessa tekniker ska tränas så nära en verklig fight som möjligt, dom ska vara korta enkla och effektiva. Visserligen stämmer det in på de flesta grundteknikerna i Bujinkans nio skolor, men här ska man träna med en allvarligare feeling.

ª  忍法三十六計 Ninpô Sanjûrokkei (De 36 kampkonsterna som utgör Ninpo Taijutsu) Det första tecknet nin betyder att dölja, att hålla ut, stå ut med. (uttalas pou när det är i en ändelse) betyder metod, lag, system eller princip. sanjurokkei betyder the 36 (ancient Chinese military) strategies (of which the best was said to be beating a retreat)

  • 武芸十八般 Bugei Jûhappan (de 18 krigskonsterna). bugei är den rätta benämningen för “(militära) krigskonster”. (notera, jag är osäker på det sista tecknet, det betyder stämpel, sigill eller beslutsamhet). För att förstå Ninpo måste man lära sig de 18 krigskonsterna först. För att anses vara en äkta samuraj var man tvungen att kunna Bugei Juhappan som inkluderar … lång lista med kort beskrivning är under arbete
  • 忍者十八景 Ninja Juhakkei (ninjan’s 18 kampkonster). ninja betyder en person som håller sig i det dålda, en person som döljer sina kunskaper, eller en person med uthållighet och tålamod. Ninja kunde ha många olika uppgifter, en baskunskap av alla dessa konster var nödvändig. Men varje individ hade egna specialområden i det man redan hade talang i. De flesta var inte lönnmördare som man kan tro när man ser filmer och läser böcker. Ninjan’s främsta uppgift var att ta reda på hemlig information, ofta inom fiende territorium. För att sedan rapportera till sin ledare, det var inte tal om att riskera sitt liv i en ärofull kamp som samurajer levde efter. När man hade kommit över värdefull information så skulle den komma fram till sin klan ledare först och främst. Detta var Ninja’ns främsta uppgift.
    • Seishin teki kyoyo (spirituellt finslipande)
    • Taijutsu (obeväpnad kampkonst)
    • Ninja ken (konsten att använda det korta svärdet)
    • Bojutsu (konsten att använda stavar)
    • Shurikenjutsu (konsten att kasta kniv, spik, kaststjärnor)
    • Yarijutsu (spjut kamp)
    • Naginatajutsu (hillebards kamp)
    • Kusarigama (kedae med spjutspets eller knivblad)
    • Kayakujutsu (eld och sprängmedel)
    • Hensojutsu (förklädnad, skådespel)
    • Shinobi iri (konsten att ta sig fram tyst)
    • Bajutsu (konsten att strida från hästrygg)
    • Sui ren (träning i vatten)
    • Bo-ryaku (strategi)
    • Cho ho (spionage)
    • Intonjutsu (konsten att fly och gömma sig)
    • Ten-mon (meterologi)
    • Chi-mon (geografi)

ª  武神館流派 Bujinkan Ryû-ha (Bujinkans nio skolor). När man har lärt sig grunderna i Ten-Chi-Jin Ryaku no Maki är det dags att lära sig att särskilja vad som är vad i Bujinkan. Grunderna är grundtekniker plockade ur dessa nio traditioner/skolor.

ª  En traditionell Budôsskola innehåller var för sig många grundtekniker. Skolorna är oftast uppbygda i nivåer, först fick man börja träna 基本 Kihon grundtekniker. Musashi lät till exempel en elev hugga ved för att träna hugg teknik, men kanske viktigare var att han testade elevens tålamod och vilja att lära sig. Takamatsu Sensei (Hatsumi Sensei’s läromästare) fick lära sig fallteknik i ett helt år när de äldre i klubben använde honom som kastdocka. Sedan när eleven vunnit förtroende hos sin mästare fick han börja lära sig de första teknikerna ur 下伝型 Shôdengata, den första nivån av tekniker ur skolan. Sedan när man bemästrat dessa tekniker fick man lära sig 中伝型, Chûdengata mellan nivån. Sedan kommer 大口伝型 Ôkûdengata, muntligt överförda teknik beskrivningar. Därefter kunde ytterligare några nivåer finnas som endast ett fåtal personer fick lära sig. Däribland Kaiden.

ª  I de högre nivåerna skrev man oftast aldrig ner några teknik beskrivningar på papper ifall de skulle komma i orätta händer. Teknikerna som var nerskrivna beskrevs också väldigt enkelt med termer som ej kan förstås om man inte är insatt i skolans grundtekniker (kihon). Det var utformat så att om man inte hade förstått de lägre nivåerna kunde man ej heller förstå de högre. Kanji i dessa 伝書 Denshô (skriftrullar) blir koder som bara initierade förstår. Graderingsformerna som vi känner dom idag har sitt ursprung från slutet av 1800 -talet, när Jigoro Kano, grundaren av 柔道 Jûdô (allmänt stavat Judo) konstruerade ett graderingssystem som skulle vara mera uppmuntrande för eleven. Innan dess så hade man istället 称号 Shôgô titlar som beskriver vad 宗家 Sôke, skolans mästare ansåg att man var kapabel till. Dessa kunde vara t.ex. Kyôsei, normalt den första titeln man fick som talade om att man bemästrat grunderna. Renshi indikerar att man lärt sig de fysiska aspekterna av traditionen, här fick man oftast också rätten att lära ut arten till andra. Kyoshi indikerar att man kan lära ut de mera spirituella aspekterna av traditionen. Shihan betyder mästerinstruktör. Menkyôkaiden indikerar på att man bemästrat hela traditionen och får föra den vidare. Sôke betyder “familje överhuvud”, bara en person kan bli den som för traditionen vidare under samma

ª  Sôke (familjeöverhuvud) för de nio skolor som ingår i Bujinkan Dôjô är Dr. Masaaki Hatsumi, här följer en kort beskrivning av dessa skolor…

  • 戸隠流 Togakure Ryû Ninpô – Happô Hikenjutsu (den gömda dörren)
    Skolan grundades i slutet av 1100 -talet av Daisuke Nishina. Skolan är mest känd som en Ninjutsu skola i Bujinkan. Skolans specialitet är/var infiltration och samlande av information från fiende läger. I Bujinkan tränas det inte så mycket Ninjutsu idag, men principerna finns där hela tiden och det tränar vi. Hatsumi Sôke är den 34:e generationens stormästare av Togakure-Ryû.
  • 玉虎流 Gyokkô Ryû Kosshijutsu – Happô Hikenjutsu (tigerns kula, juvel)
    Skolan grundades i mitten av 1100 -talet av Tozawa Hakûnsai. De flesta Taijutsu grunderna i Bujinkan kommer ifrån Gyokko-Ryû. Däribland Kihon Happo, Sanshin no kata och Tahenjutsu Mutodori kata. Skolans specialitet är att slå med fingrarna mot muskler och nervpunkter. Hatsumi Sôke är den 28:e generationens stormästare av Gyokko-Ryû.
  • 九鬼神流 Kukishin Ryû Taijutsu – Happô Hikenjutsu (de nio demonerna)
    Skolan grundades i mitten av 1300 -talet av Izumo Kanja Yoshitero. Den här skolan äv väl den som mest anses som en “äkta samuraj skola”. Taijutsun är designad för en person i rustning på ett stridsfält.Skolan innehåller väldigt många vapen tekniker, och nästan alla vapentekniker som tränas i Bujinkan kommer ifrån Kukishin-Ryû. Hatsumi Sôke är den 28:e generationens stormästare av Kukishin-Ryû. Kukishinden-Ryû är årets tema i Bujinkan.
  • 神伝不動流 Shindenfudô Ryû Daken Taijutsu – Happô Hikenjutsu (det orubbliga hjärtat)
    Skolan grundades i början av 1100 -talet av Izumo Kanja Yoshitero. Denna skola är mest känd för sin effektiva Jujutsu och Iainuki (att dra svärdet snabbt). 1998 var Shindenfudô-Ryû temat för all Bujinkan träning i Japan och på alla Taikai. Hatsumi Sôke är den 26:e generationens stormästare av Shindenfudô-Ryû.
  • 玉神流 Gyokushin Ryû Ninpô – Happô Hikenjutsu (juvelens hjärta)
    Skolan grundades i mitten av 1500 -talet av Sasaki Goeman Teruyoshi. Denna skolas specialitet är/var att förutspå väder, planlägga anfall. Skolan sägs inte innehålla speciellt många stridstekniker. Hatsumi Sôke är den 21:a generationens stormästare av Gyokushin-Ryû.
  • 虎倒流 Kotô Ryû Koppôjutsu – Happô Hikenjutsu (slå ner tigern)
    Skolan grundades i mitten av 1500 talet av Sakagami Taro Kunishige. Skolans specialitet är “Shinden Koto-Ryû Karate”, att förstöra kroppens benstruktur genom slag, spark, kast eller låsningar. Svärds teknikerna i denna skola sägs vara väldigt annorlunda, för att förvirra motståndaren. Hatsumi Sôke är den 18:e generationens stormästare av Koto-Ryû.
  • 義艦流 Gikan Ryû Koppôjutsu – Happô Hikenjutsu (rättvisans skola)
    Skolan grundades i mitten av 1500 -talet av Uryu Hangan Gikanbo. Skolans specialitet är Koppojutsu, att förstöra kroppens benstruktur genom slag, spark, kast eller låsningar. Hatsumi Sôke är den 15:e generationens stormästare av Gikan-Ryû.
  • 高木陽心流 Takagiyôshin Ryû Jutaijutsu – Happô Hikenjutsu (medvetandets plats i det höga trädet)
    Skolan grundades i början av 1600 -talet av Takagi Oriuemon Shigenobu. Skolans specialitet är Jujutsu. Skolan praktiserades som livvaktsskola. Rörelserna var mindre än t.ex Gyokko-ryu, eftersom teknikerna ska fungera i små rum och korridorer. Daishôsabaki-gata (Jujutsu med båda svärden i bältet) anses också väldigt viktigt. Hatsumi Sôke är den 17:e generationens stormästare av Takagiyôshin-Ryû.
  • 雲隠流 Kumogakure Ryû Ninpô – Happô Hikenjutsu (dålt moln)
    Skolan grundades i mitten av 1500 -talet av Iga Heinaizaemon No Jo Ienaga. Skolan härstammar egentligen från Iga-ryu som dog ut i slutet av 1500 -talet. Skolans specialitet var att genom långa hopp förflytta sig. Kamayari (ett speciellt sorts spjut) användes också som vapen och redskap för att klättra eller svinga sig från trädgrenar. Hatsumi Sôke är den 14:e generationens stormästare av Kumogakure-Ryû.

.

HA

(Bryt, förstör, besegra, omintetgöra)
ifrågasätt formerna och förstå dom

  • Sakkijutsu (konsten att känna motståndarens energier). När man innehar 4 Dan så kan man prova att ta 5:e Dan, det så kallade Godan testet. Detta test kan bara göras av Hatsumi Sôke. Det går till så att man sitter i Seiza no kamae med ryggen mot sensei, som står med en splittad bambu-stav höjd över huvudet. Sedan hugger Hatsumi Sensei så snabbt han kan ner mot den testandes huvud med intentionen av att döda. Den testande måste nu undan staven helt för att klara testet. Om han missar får han kanske bara en bula i huvudet och ett sårat ego. Klarar han det så graderas han till 5 Dan och får titeln Shidôshi. Att känna en motståndares intention av att döda finns normalt redan hos de vilda djuren, men har “glömts bort” hos människan (Takamatsu sensei sa att det var när människan började äta tillagad mat). Det här testet är också ett väldigt tydligt och enkelt test (för de som har tränat Budô med ett öppet och ärligt sinne i många år) som öppnar “dörrar” inom ens psyke. Genom att fortsätta träna Budô Taijutsu med ett ärligt och klart sinne kan man fortsätta utvecklas och finslipa det 6:e sinnet.
  • Happô Biken (de åtta hemliga svärden). Filosofin med Happô Biken är att man ska kunna använda precis vilket vapen som helst i kombination med sin taijutsu. Även saker som inte är tillverkat i syfte att vara ett vapen. Vad man än håller i handen blir ett effektivt vapen i kombination med ypperlig taijutsu. God grundkunskap i Ninpo Sanjurokkei (se ovan) är ett måste. Happô Biken är att bryta sönder alla vapenformer och göra de formlösa, finns det ingen form finns det inte heller något försvar. Genom att bemästra Happô Biken blir man oövervinnelig.
  • Juppô Sessho (kontakt med de tio riktningarna). Juppô Sessho är essencen av Ninpô Taijutsu. Ninpô Taijutsu är essensen av alla kampkonster.

.

RI

(Lösgöra, separera, avvika)
Glöm och gå bortom alla former

  • O (noll, den oändliga cirkeln utan hörn och slut). Här ska man våga överge och lämna alla kunskaper för att kunna bli en Tatsu-jin fullkomlig människa. Därmed inte sagt att man ska glömma allt man lärt sig, utan att man blir en med allt när man uppnår Satori, upplysning. Att kasta sig in här och överge allt som man borde kunna i tron att man kan allt bevisar bara en dålig självuppfattning och ett stort ego. Så kan det inte fungera helt enkelt, förmodligen har det bara funnits en handfull äkta tatsujin genom tiderna. Man får vara glad om man lyckas ta sig så långt att man kan få en liten om än ganska obetydlig förnimmelse av denna oerhört höga nivå.
  • Seishin teki kyoyo (Spirituell träning). Här ingår bl.a. Kuji-in och Kuji-kiri.
  • Satori (upplysning).
  • Banpen Fugyô (10 000 förändringar, ingen överraskning). Talet ska egentligen tolkas till oändligt antal förändringar, oavsett vad som händer så blir man inte överraskad. Ingenting är nytt, är man i kontakt med sitt sanna jag så vet man det.

Det kanske är lite dumt att lista upp så här men jag har försökt att göra det på ett sätt att det är enklare att förstå hur djup och fullkomlig Bujinkan Budô Taijutsu egentligen är. Se det som tre _väldigt_ stora nivåer man måste gå igenom för att bli en Tatsujin, fullkomlig och fullärd människa inom Budô. Man tränar inte heller dessa konster från a-z i någon speciell ordning. Vissa saker är viktigare än andra, kanske vid olika tidpunker i ens egen personliga utveckling. För att personlig är den verkligen, det är helt upp till var och en att sätta gränser för hur långt man vill komma i sin egen träning.

En del av de ovan nämnda saker tränar man väldigt sällan eller aldrig. Hur många har t.ex möjlighet att träna strid till häst, det finns väl knappast någon hästägare som skulle låna ut sin häst till sånt. Men Bujinkan är en öppen och fritänkade Budô art som inte låter sig begränsas till att bli en art bara för bevarandets skull. Bujinkan är ingen “museum kampkonst” där man måste kopiera sin instruktör för att det var så han lärde sig av sin instruktör, som lärde sig… osv. Därmed inte sagt att man får göra som man vill, man måste först kopiera sin instruktör för att förstå vad han lär ut, sedan kan man lägga till eller ta bort efter egen erfarenhet.


Noteringar…

Om ni tycker att jag stavat fel, nja kanske. Tja, hur stavar man t.ex. 武道? Jo man stavar det så som det ska uttalas. Antingen Budoo, budô, eller Budou beroende på vilken romaniseringsstandard man väljer att följa för att stava vokaler som ska “dras ut” (uttalas längre). Jag har följt den senare. Notera också att 武神館 skrivs egentligen bushinkan och att 道場 skrivs egentligen dôjô, men för att inte skapa alltför mycket förvirring har jag valt att skriva bujinkan, Dôjô

Jag har använt mig av Jeffrey’s J/E Dictionary för att få fram rätt kanji och översättningar. Om ni är intresserade att studera japanska ska ni ta en titt på den.

Den här sidan var inte tänkt att bli speciellt lång. Men när jag väl hade börjat insåg jag att det går inte förklara Bujinkan på något annat sätt. När jag väl hade börjat ville jag göra det riktigt ordentligt. Jag vill tacka alla som har hjälpt mig och inspirerat mig genom åren, och det är så många att jag inte vågar lista upp alla för rädslan av att ha glömt någon. Men jag vill framför allt tacka följande personer som hjälpt till med just detta dokument…

  • Peter Carlsson, som gav mig ett väldigt bra dokument som jag hoppas han publicerar officiellt snart.
  • Arnaud Cousergue, som skrev en underbar artikel som förklarade Shu-Ha-Ri. Den finns att läsa på min Kabuto hemsida.
  • Joji Ohashi, Shawn Gray, Stefan Lins som hjälpt mig med japanskan när jag inte fattat (och det är ofta kan jag meddela!).

Referenser…

  • “Togakure Ryû Ninpô taijutsu” (Ten Chi Jin Ryaku no Maki) av Dr. Masaaki Hatsumi
  • The meaning of Shu Ha Ri
  • Tidskriften “Hiden” nummer 2, 2000 (tack Stefan!)

För ytterligare information om vad 武道体術Budôu Taijutsu är gå till Kabuto’s Bujinkan sida , klicka och sök dig fram till F.A.Q. från index sidan. Där får du många frågor besvarade.

Maila mig gärna om kommentarer, hur jag kan förbättra, eller göra texten mera förståelig. Bujinkan är ingen art man lär sig på en handvändning, jag har fortfarande låååångt kvar. Men jag börjar förstå arten mer och mer för varje dag, men jag förstår också hur lite jag egentligen vet. Jag är känd för att vara ganska envis, så jag ger aldrig upp.

PS. Och glöm inte att det här är min personliga tolkning av Bujinkan som Budô art! DS.

がんばって下さい
GANBATTE KUDASAI
(stå fast, håll ut, ge dom vad dom tål, du kan göra det, vinn vinn vinn!).

Sammanfattat av Mats Hjelm under våren i drakens år (år 2000)

Review; Ninjutsu Shinken kata seminar with Dean Rostohar

CIMG1276In September 2009 Bujinkan Kaigōzan dōjō SSIF in Stockholm, Sweden hosted a seminar with Dean Rostohar, Shihan from Bujinkan Croatia.

First I would like to say thanks to Dean Rostohar for coming to us once again, this was the 4’th time we had him over here. Also special thanks to Davor, Hana and Ivica who travelled by car all the way from Croatia just to come here to train and assist their own teacher! Also big thanks to René coming from the Netherlands and Jukka coming from Finland. Also thanks to Tony for helping with transportation and stuff, and Johan for taking pictures and filming the seminar. Finally also thanks to the participants from Kaigozan Dojo, To Nan dojo, Solstaden Karlstad, Eskilstuna Bujinkan, Örebro Kampsportsförening and Berserk MMA.

This was a very good seminar where Dean taught and showed us many, many good and useful techniques and examples from his personal experience. First I felt quite ashamed that I couldn’t get more people interested enough to show up on the seminar. Then I felt pity for the fools that missed the chance to get really good training, what did you do this weekend that was so important? Seriously, I don’t want to hear all bad excuses, let’s leave it at that I’m sure you can convince me you had good reasons ;-).

CIMG1189As always Dean teach from his big heart, you who have been to his trainings know what I mean. The first day he did techniques based on the first technique Ichimonji from Kihon happo kata. But it was different than what he showed before, more realistic and useful. Although he never said that the basics is bad to know or practice, but the basics is basics to teach students a foundation to build up on. When you know the basics well you combine each basic movement to the situation, and it comes alive. You do what you have to do to benefit from the situation. He showed many different taijutsu techniques this weekend.

In the afternoon training Dean and his students from Croatia showed many interesting techniques and team tactics how to work in a group, everything from quickly climbing up over a wall, or in to a window. How to take out a guard and many other examples how to work as a team.

The second day Davor started by showing and teaching his excellent taihenjutsu skills, he did some of the best taihenjutsu moves I have ever seen. He was rolling smoothly and silently like a cat moves, very nice! Then Dean taught more taijutsu techniques from Kihon-happo. Then later on he showed us how to train up the sensitivity, and then he moved on to some sword techniques. Finally he showed and explained to us how to train while blindfolded.

CIMG1049The KGZ BUDO SHOP have many DVD’s with Dean Rostohar. This seminar DVD will be available for order in October 2009, shortly after there will be three more DVD’s with Dean released at KGZ BUDO SHOP. Here is a direct link to the Shinken Kata videos… https://www.budoshop.se/store/videos/dvd-bujinkan-budo-taijutsu/shinken-kata

Happy training!
Mats Hjelm (seminar organizer, dojo-cho at Kaigozan Dojo)

Mats seminar pictures

Please feel free to leave comments. It might take a while before the comments is approved because all comments is moderated to stop all spam, and hate comments.